Idag på jobbet fick jag se någonting som gjorde mig minst sagt upprörd. En äldre man, som verkade väldigt berusad,  var ute och rastade sin fina hund. Han gapade och skrev åt hunden, röck och drog i kopplet. "Hundjävel, fattar du ingenting?!" osv. Sedan tog han tag i hundens öra och vred runt det så pass mycket att hunden bara stod och gnällde av smärta. 

Jag blir både förbannad och ledsen på samma gång när jag ser sånt här, VARFÖR skaffar man djur om man inte tycker om dem?! Jag borde ha sagt precis vad jag tycker till gubbskrället. Sagt att han ska vara snäll mot sin hund. Förmodligen hade det inte hjälpt, men jag hade åtminstone fått säga vad jag tycker. Men vad gjorde jag?! Cyklade förbi som om inget hänt...

Jag skäms över mig själv.

Sitter just nu och tittar på en dokumentär på 3an som handlar om barnbantning. Ungarna är inte äldre än 10 år och mår redan dåligt och har ångest över sina små kroppar. Trots att de i stort sett bara består av skinn och ben tycker dem att de är tjocka och tanken på att äta är mer skrämmande än tanken på att dö. Jag tycker att det är helt förskräckligt!

Vart är världen på väg egentligen? När en annan var 10 år skulle man aldrig ens kommit på tanken att tänka så om sin kropp. Jag var en liten knubbis men jag var lika lycklig för det! Nej, detta är skrämmande. Man undrar hur det ska sluta. Jag vill inte att mina framtida barn ska sitta och ha ångest och räkna kalorier.

Det är synd att barn inte bara kan få vara just barn nu för tiden...

Puh, man kommer hem från jobbet kl 16 och sätter sig vid nästa "heltidsjobb" - bloggläsandet! Har flera vänner och bekanta som bloggar, vilket är jätte roligt! Sen kan jag väl erkänna att jag faktiskt läser ett par (okeej, kanske till och med 3-4) av de här "stora bloggarna". Kom iaf just på att det tar mycket av min tid att läsa igenom dem alla som jag blivit lite smått beroende av.

Min kära pojkvän däremot hatar verkligen bloggar. Det roliga var att jag för ett tag sedan berättade för honom om hur mycket de här stora bloggarna faktiskt verkar tjäna på att skriva om sina liv.. svaret lät typ såhär;

- Öhh okeej, det är ju helt sjukt. Men det som är sjukast av allt är de där jävla tragiska människorna som intresserar sig för att läsa om människor de inte ens känners liv!!
- Ehh.. jo. det är väl sant. (svarade jag lite oskyldigt)

Hm, kanske har han en poäng?!

Har under en tid funderat på att göra en tatuering. Frågan är bara när, var och VAD?!

Det är så himla svårt, och man vill ju gärna göra ett bra val - den ska ju trots allt sitta där i resten av livet. Jag får fundera vidare.. nån liten tatuering som är lätt att dölja är nog det bästa. Sen är det jävligt snyggt med en i svanken också. Vill inte vara helt täckt av stora tatoosar som vissa är.. vart ser man det snygga i det?

Jaja, den stora frågan är ändå om man ska märka sig för resten av livet eller inte?

När jag var yngre var jag världens slarvigaste unge. Jag brydde mig inte ett skit om hur det såg ut runt omkring mig, bäddade aldrig sängen (trots mammas eviga tjat) och städade i princip aldrig mitt rum. Gjorde jag det var det efter att jag i stort sett blivit tvingad av mina föräldrar och knappast för min egen skull.

Skillnad var det på min syster. Hon var alltid den som hade sängen bäddad och sakerna på rätt ställe i sitt rum. Jag fattade verkligen inte varför och hur hon orkade?!

Idag är situationen en helt annan. Jag är näst intill pedantisk (näästan sa jag) och hatar att ha stökigt omkring mig. Jag tål det inte. Sängen måste absolut bäddas så fort jag stigit upp och disken efter frukosten ska helst vara borta innan jag drar till jobbet. Vad hände med mig? Hos syrran däremot finns ofta ett stort berg av disk när man kommer och hälsar på :) (förlåt, men det var faktiskt mamma som sa det först...). Nu menar jag inte kära syster att du har en stökig lägenhet, men tror ändå att jag har åtagit mig rollen som mest pedantisk av oss två.



Som sagt, tiden förändras och vi med den.

Slutade kl 13 idag, men lyckades smita iväg redan 12.20. Var klar med mina jobb och man har väl bra arbetskamrater :) Åkte direkt hem för att träffa Surri som för övrigt flyttar till Malmö nästa vecka. Känns jätte tråkigt, blir ett himla långt avstånd och man lär förmodligen inte kunna ses alls ofta.. but we will keep in touch ♥
Blir en fika på stan imorrn med henne och Emilie så jag får ge henne en sista kram innan hon flyttar!

Puss ♥

Jag är just hemkommen från jobbet och vart sätter man sig då...? Vid datorn såklart! Det är så skönt att få åka hem efter att ha jobbet kväll och se att det faktiskt fortfarande är ljust ute. Man blir så mycket piggare och gladare!

Nu när vi börjar närma oss slutet av maj börjar det bli mycket prat om sommaren och sommarsemestrar på jobbet. Äntligen är vi där, ni vet den där underbara tiden då man har hela sommaren framför sig och planerna för semestern är i full gång. Är inte det den bästa tiden på året så säg? Nu har jag iofs inte tagit ut alls mycket semester, men det gör inget... bara att veta att hela sommaren ligger framför en är tillräckligt. Och min sommar är ju inte helt planlös iaf, midsommar kommer jag att spendera på Öland i goda vänners lag. Vecka 30 packar vi väskan och åker och shoppar järnet på Ullared. Sedan blir det väl småutflykter till grönan och såvidare på lediga helger. För att sedan kanske i september knyta ihop sommarpåsen lite fint och avsluta med någon sista minuten resa, det återstår att se.

Passa på att njuta av just den här tiden nu när vi vet att vi har, förhoppningsvis, många sköna sommarkvällar och roliga utflykter framför oss, för vi vet ju tyvärr att sommaren har en tendens att gå ganska fort..

Puss ♥

Dags för en ny vecka och nya tag!

Sitter och i stort sett väntar på att få börja jobba. Det är jätte lugnt och skönt och jobba kväll på mitt jobb, men det är så förbannat tråkigt att man inte tar sig för att göra ett skit innan jobbet. För det gör verkligen inte jag, sitter bara och stirrar på klockan och tycker att den går alldeles för fort.

Men jag ska väl åtminstone försöka äta lite mat innan jag drar.
Puss ♥

I vår fina sommarstad har vi en mysiga liten damm som ligger fint beläget vid ett stort gräsområde, Vallarna. Sedan flera år tillbaka har dammen bebotts av ett vackert svanpar, som tillsammans skaffat många söta svanungar. Varje sommar har man kunnat se föräldrar med sina barn, äldre par och nykära ungdomar som gått dit för att mata svanarna med bröd eller bara för att sitta ned och beundra dessa vackra och fridfulla djur.

Det var med en klump i halsen som jag idag läste tidningen;

"Svan i dammen fick halsen avskuren
Ett bestialiskt fall av djurplågeri upptäcktes sent på tisdagseftermiddagen. Svanhonan i Svandammen i Nyköping hittades liggande livlös i vassen med halsen avskuren.
- Så sent som i går såg jag hanen och honan simma omkring tillsammans i dammen, berättar Lars Lundby som varje dag tar sig en cykeltur ned till dammen för att titta på svanarna.
Attacken mot svanen har förmodligen skett någon gång under måndagskvällen eller under natten till tisdagen.
- När jag kom hit tidigare i dag såg jag bara hanen. Sedan upptäckte jag att honan låg alldeles stilla på en vassrugge.
Brandkåren som larmades till platsen bärgade den döda svanen och kunde bara konstatera djurplågeriet. Svanhonans hals var avskuren ända in till kroppen."

Nu undrar jag bara, vad är det för en hjärtlös människa som gör något såhär vidrigt? Att skära halsen av den här vackra svanhonan det är ett utav dom värsta sakerna jag någonsin hört. Hur kan man vara så grym? Svanar lever dessutom i par och håller sig till en och samma partner livet ut. Den stackars svanhanen kommer att få leva ensam resten av sitt liv.

Det värsta jag vet är människor som ger sig på oskyldiga djur. Ni är vidriga, sök hjälp för fan!
Att en människa som är kapabel till att göra något sånt här går lös i vår stad är skrämmande. Denna gång var det en oskyldig svan som fick lida för det. Vad eller vem blir nästa offer?

Svanparet var Vallarnas stolthet. För några dagar sedan simmade dem runt där tillsammans, nu finns där bara en sörjande svan...

Sådär ja, har just kurrat upp mig med datorn i sängen.. hur klarar sig folk utan laptop? Curry ska såklart vara med, det värsta är att han kan vara rätt jobbig just när man ska lägga sig.. Det ska snuttas hår och det ska mysas och gosas. Visst att jag är ganska gosig av mig jag oxå, men inte just precis när man lagt sig för att sova och man börjar känna sylvassa klor här och där.. det är inte min typ av mys!

Denna helgen består i stort sett endast av jobb jobb och jobb. Jobbade igårkväll, och idag har jag jobbat delad tur 7-12 och 16-21. De turerna suger ganska hårt, men dagen har faktiskt gått fort iaf. Det är mycket härligare att jobba när solen skiner, alla är så glada och det är folk ute överallt som grillar eller spelar boule. Stämningen blir mycket bättre och det blir roligare att jobba :) De 4 lediga timmarna jag hade idag mitt på dagen spenderade jag i solen, råkade även somna där... vilket kanske inte är allt för bra. Solen är farlig, och jag kommer säkert drabbas av hudcancer. Jag får skylla mig själv!

Imorrn ska jag jobba 7-16, sen ska jag hem och göra mat.. och inte vilken mat som helst; fläskfilé med mosad potatis och kantarellsås. Är jag inte värd det efter denna helg, så säg? Tänkte göra älskling lite glad oxå, vet att han älskar den maten och vi har ju faktiskt inte setts på en hel vecka nu. Dessutom har han haft en tuff vecka med kursen i Sthlm, jag skulle inte ens klara av hälften av det där han har fått hålla på med. Imorrn ska han få bli ompysslad! Så jag ser fram emot imorgonkväll, det blir en mysig avslutning på helgen.

När jag åkte hem från jobbet förut hade jag oturen att hamna i världens jävla raggar-fiasko. Ursäkta alltså, men jag tycker bara att det är så himla lodigt att åka runt i raggarbilar i 5km/h, supa och ropa/råglo på alla som finns i närheten. Vuxna människor? Det måste vara raggarträff i stan den här helgen. Jag såg dom redan vid träffen där det var typ 1000 raggarbilar + raggare och jag hamnade mitt bland dom när de cruisade runt på stan, så det tog ju ett bra tag att komma hem trots att jag har så nära till jobbet. Kände mig lite smått utstött där kan jag ju säga, med tanke på att jag var den enda "normala" bilen i ledet. Var ganska så glad när jag väl kom hem till min lägenhet kan jag ju säga..haha. Jag brukar inte höra trafiken in till mitt sovrum, men just nu hör jag hur de fortfarande åker runt o larvar. Eller är det jag som låter som en larvig gammal surkärring nu som inte gör annat än att klaga?

Nu hoppade Henry upp här i sägen, så jag antar att det är sovdags. Jag föredrar hans typ av mys när det är dags att sova. Han håller sig på sin sida av sängen och jag på min, perfekt.

Godnatt på er. Puss ♥

Det är söndag idag, men för mig är det lördag.. jag klagar inte precis :) Har jobbat min halva helg, dvs igår. Så nu har jag varit ledig idag och har morgondagen ledig också. Gud vad skönt! Imorrn blir det en shoppingtrip till Norrköping eller Linköping tillsammans med Tessa. Vet inte om det blir så himla mycket shopping för min del iofs, känns som jag inte gör annat än att strö pengar runt mig.. i förrgår till exempel skickade jag efter en kamera. Ser fram emot att få den, då blir det fota av kan jag säga! :)
Men jag borde nog försöka lära mig att spaaaara lite mera! Men vafan, man måste unna sig lite oxå!


Satt ute i svalsta framför pappas dator här om dagen och blev lite putt när jag gick in på min bloggsida - den såg ju inte ut som den gör hemma hos mig! Eller ja, textstilen var iaf en helt annan. Tycker den ska kunna se likadan ut i alla datorer, men tydligen inte. Jaja, nevermind.

Nu har Jimpan kommit hem från storstaden också, så den största delen av helgen har spenderats tillsammans med honom. Har varit och tittat på hur det tar fart i hans lägenhet, blir verkligen super fint. Pappa har i stort sett tapetserat klart och Bosse är nästan klar med köket och JAG VILL OCKSÅ HA ETT SÅDANT KÖK!
Igår hade vi en mysig hemmakväll framför TV'n med en stooor skål popcorn och regnets pickande mot rutan (+ sötaste killen) - min lördagkväll kunde inte bli så mycket bättre.

Hörde på nyheterna förut att de nu vet att den lilla försvunna 10-åriga flickan är död, den misstänkte "mannen" (i mina ögon är han ingen man) har erkännt mordet. Ska man inte ens kunna låta sina barn cykla hem ensamma från skolan utan att behöva vara rädd för att någon galning ska ta deras liv? Ska man själv behöva gå och vara rädd när man lämnar lägenheten? Är jag ens trygg i lägenheten? Vart är världen på väg?

"Does this darkness have a name? This cruelty, this hatred.How did it find us? Did it steal into our lives or did we seek it out and embrace it? What happened to us? That we now send our children out into the world like we send young men to war, hoping for their safe return but knowing that some will be lost along the way. When did we lose our way? Consumed by the shadows, swallowed whole by the darkness. Does this darkness have a name?"



Puss ♥